hur fina är vi inte vavava? galet hur längesen det känns som detta var
Hanna Vårdslösa och Erica Bjurjkander
Nu har vi vart ifrån varandra sen i onsdags. Känner bara på mig hur mycket vi kommer fnissa, tissla och tassla imorgon i skolan. Hur stort och brett jag kommer le av att se Erica göra en rolig min när hon cyklar. Hur mycket jag kommer skratta åt att prata som jävla rickspuckon och alla blir irriterade på oss (antagligen). MEN VAD GÖR DET? Vi är som vi är när vi pratar vår engelska och pratar om gamlingar som rymmer ifrån ålderdomshemmet när dom spelar bol. Jag önskar att varenda person som pratar svenska ska få vara med oss, eller se på film hur jävla roligt vi har. Vi kan se en övergiven cykel och tänka "han gav upp, en farbror som cyklade orkade inte cykla längre så han lämnade den där och ringde en taxi istället" och så skrattar vi tills vi dör. Eller det är iallafall min uppfattning av vår humor och hur vi tar oss igenom dagen haha. Så jävla kul.
Jag och Erica kommer leva så jävla länge pga "ett skratt förlänger livet"-grejen. Haja mig och Erica som gamla tanter som sitter och äter scones och spelar yatzy. Jag skulle vilja vara med oss hela tiden iallafall hejdå